vita bandet
Var ute och promenerade i Bagis häromdagen när jag till min förvåning fick se det här:
Nån hade lindat ett vitt band runt ett träd. Kom att tänka på en av mina favoritberättelser om förlåtelse. Lånat denna version av Emelie.
Det var en gång en liten pojke, yngst i syskonskaran. Han var vänlig, om än lite busig och väldigt modig. Prövade gärna det mesta, och föräldrarna satt i bland med hjärtat i halsgropen när han svingade sig mellan träden. Han växte, och klarade sig rätt bra i skolan och bland vänner. I tonåren hamnade han snett, han provade alkohol, droger och ganska snart satt han fast i ett missbruk. Hela tiden försökte hans föräldrar hjälpa honom, men han fortsatte leva sitt destruktiva liv. Han började stjäla och en gång tömde han sin mammas bankkonto.
Till slut fick föräldrarna nog. 'Vi älskar dig', sa de, 'men nu får det var nog. Du är inte välkommen hem förrän du har ordnat upp ditt liv'.
Åren gick, de hörde ingenting från sin yngste son. De visste inte om han levde eller var död. En dag ramlade det in ett brev i brevlådan. Det var från den yngste sonen. Han bad sina föräldrar om ursäkt för allt det lidande han utsatt dem för. 'Jag förtjänar inte att komma hem', skrev han. 'Men jag åker tåg förbi huset nästa fredag och är jag välkommen hem så häng ett vitt sidenband i den gamla eken i trädgården'.
Fredagen kom, och sonen, som nu började närma sig medelåldern satt nervöst på tåget. Han spanade ut genom fönstret. Nu såg han villa området, och huset och eken. Nej han såg inte eken förresten. Där hängde inte ett vitt sidenband, hela eken var inlindad i vita sidenband. 'Kom hem, vi förlåter dig. Vi älskar och saknar dig'.
Snyggt.
Nån hade lindat ett vitt band runt ett träd. Kom att tänka på en av mina favoritberättelser om förlåtelse. Lånat denna version av Emelie.
Det var en gång en liten pojke, yngst i syskonskaran. Han var vänlig, om än lite busig och väldigt modig. Prövade gärna det mesta, och föräldrarna satt i bland med hjärtat i halsgropen när han svingade sig mellan träden. Han växte, och klarade sig rätt bra i skolan och bland vänner. I tonåren hamnade han snett, han provade alkohol, droger och ganska snart satt han fast i ett missbruk. Hela tiden försökte hans föräldrar hjälpa honom, men han fortsatte leva sitt destruktiva liv. Han började stjäla och en gång tömde han sin mammas bankkonto.
Till slut fick föräldrarna nog. 'Vi älskar dig', sa de, 'men nu får det var nog. Du är inte välkommen hem förrän du har ordnat upp ditt liv'.
Åren gick, de hörde ingenting från sin yngste son. De visste inte om han levde eller var död. En dag ramlade det in ett brev i brevlådan. Det var från den yngste sonen. Han bad sina föräldrar om ursäkt för allt det lidande han utsatt dem för. 'Jag förtjänar inte att komma hem', skrev han. 'Men jag åker tåg förbi huset nästa fredag och är jag välkommen hem så häng ett vitt sidenband i den gamla eken i trädgården'.
Fredagen kom, och sonen, som nu började närma sig medelåldern satt nervöst på tåget. Han spanade ut genom fönstret. Nu såg han villa området, och huset och eken. Nej han såg inte eken förresten. Där hängde inte ett vitt sidenband, hela eken var inlindad i vita sidenband. 'Kom hem, vi förlåter dig. Vi älskar och saknar dig'.
Snyggt.
Kommentarer
Trackback
